1. Thure och skogen

Thure Nilsson, som brukade Örnanäs från 1980 och in på 2000-talet, kände sin skog och sina marker väl. Han var mån om att alla trädslag skulle finnas. Varje träd­slag hade sitt användningsområde. När skogsfolk, vana vid modern skogsskötsel, besökte gården och dömde ut skogen som dåligt skött hade Thure alltid svar på tal. Kalhygge var för honom en styggelse! Han menade att man måste bedöma varje enskilt träd för sig. ”Ett träd ska tas när det börjar ge upp”, varken förr eller senare. När restaureringen av det gamla boningshuset i Örnanäs påbörjades visste Thure precis vilka träd som skulle fällas för att ge det bästa och mest användbara virket.

Thure behöll udda och speciella träd för att de lockade fram fantasi och roliga berättelser. Han sparade vildapel till ymp­ning eller behöll dem vilda för att de gav vacker frukt. Och hasselbuskar med bra nötter skulle också sparas!

Thure Nilsson.