3. Inägor och utmark

Stengärdet här utgör gränsen mellan de gamla inägorna och utmarken. Inägorna var marken närmast gårdarna. Där fanns åkrar, ängar, frukthagar och kålhagar. Utmar­ken var marken utanför. Där gick gårdarnas djur på bete. Åkrarna hägnades alltså in, medan djuren gick fritt. Tvärt om mot idag!

I Örnanäs finns en stor del av den gamla gränsen mellan inägor och utmark kvar i form av kraftiga stengärden.

I norra Skåne var inägorna små. Odlingen på åkrarna var blygsam och räckte bara precis till husbehov. Att ha bra bete och många djur på utmarken var därför viktigt. Utmarken gav också timmer, material till slöjdvaror, kol och tjära, som kunde säljas med förtjänst i trakter längre söderut. Under den danska tiden, före 1658, var även järnframställning och järnsmide viktigt för bönderna i norra Skåne. Järnmalmen (sjö- och myrmalm) fanns i utmarkernas sjöar och mossar.

Stengärdet markerar gränsen mellan inägorna och utmarken.