15. Bränneriet

Örnanäs bränneri byggdes upp omkring 1865. Den stora stenhögen i ruinen är rester efter ugn och skor­sten. Brunnen finns fortfarande kvar, men utan vatten.

Det krävdes både ved och vatten i stora mängder för att förvandla potatis till brännvin. Exakt när brännvins­tillverkningen i Örnanäs upphörde är okänt, men på 1920-talet var byggnaden så pass förfallen att den revs.

2620 liter sprit!
I augusti år 1859 köpte Carl Svensson och Bengta Nilsdotter på Örnanäs 1 000 kannor brännvin av sju graders styrka. Det är inte mindre än 2 620 liter sprit med en alkoholhalt på 52 %! För detta betalade de 1 000 riksdaler. Som jämförelse kan nämnas att året innan hade de köpt hela Örnanäs östra gård för 2 000 riksdaler.

Sprit istället för pengar
Vad skulle de med så mycket sprit till, värt hälften av gården? Förklaringen måste vara att de köpte in spriten för att använ­da den som betalningsmedel. När Jonas och Håkan Bengts­son från Sibbhult åtog sig att gräva en brunn på gården krävde de 75 riksdaler i förskott och 15 kannor (39 liter) sprit efter att arbetet slutförts. Med tanke på de många och omfat­tande nybyggnationerna och ombyggnationerna, som Carl Svensson och Bengta Nilsdotter lät göra, måste de ha fått betala ut en hel del brännvin till hantverkarna. Och kanske var det därför som de lät bygga ett eget bränneri här i Örna­näs – för att själva kunna tillverka spriten de betalade med.

Supande svenskar
Brännvinet och det omfattande supandet var ett stort pro­blem i Sverige. I början av 1800-talet beräknas konsumtio­nen i Sverige ha varit 45 liter sprit per år och person, räknat på alla svenskar, även barn. Detta kan jämföras med rekor­dåret 2004 då årskonsumtionen av sprit beräknades till 10,5 liter per svensk över 15 års ålder.

Statlig skatt och kontroll
För att få bukt på supandet införde staten, år 1860, tillverkningsskatt på brännvin. Husbehovsbränningen för­bjöds och brännerierna ställdes under statlig insyn och kontroll.  1860 fanns det drygt 140 brännerier i Skåne. År 1900 hade de minskat till 79. Idag sker all svensk bränn­vinsproduktion från en enda anläggning i Nöbbelöv söder om Kristianstad. Potatis används inte längre som råvara utan spriten tillverkas av säd.

En folksjukdom
Med en stor del av befolkningen alkoholiserad, med många olyckor, misshandel, vanvård och dråp orsakade av spritmiss­bruk, är det lätt att förstå varför nykterhetsrörelsen fick ett så stort folkligt stöd, och varför vi idag fortfarande har ett statligt systembolag. Alkoholism räknas som en av våra folksjukdomar och 13 % av landets invånare antas ha riskabla alkoholvanor.

Som ett sätt att komma till rätta med den stora spritkonsumtionen i Sverige infördes motbokssystemet i början av 1900-talet. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition bestämde ransonen. Gifta kvinnor eller arbetslösa fick inte motbok. Motbokssystemet försvann 1955.