10. Fägatan

Fägatan var djurens väg från stall till bete. Förr stängde man nämligen in sina åkrar, och lät djuren beta fritt på markerna i byns eller gårdens utkanter. För att djuren inte skulle komma åt grödor och gräs på vägen mellan stall och bete byggdes fägator med kraftiga stängsel eller murar. Den här fägatan är byggd samtidigt med själva gården, alltså någon gång strax efter 1810.

Inägor
Förr delades gårdarnas och byarnas marker in i inägor och utmark. Inägorna låg närmast husen och bestod av åkrar och ängsmarker, kålhagar, humlehagar och frukthagar. Inä­gorna var omgärdade med gärdesgårdar av trä, ris eller sten. Hit fick inte djuren tillträde förrän skörden var bärgad på höstkanten.

Utmark
Utmarken var all annan mark, marken utanför – skog, mossar, hedar. Den ägdes oftast gemensamt av alla byns bönder. Här gick djuren fritt på bete. Man höll både kor, getter, får, hästar och svin ”på skogen”. Ofta hängde flera byars utmarker ihop och djuren kunde då ströva fritt över stora områden.

Djuren i Örnanäs
I början av 1800-talet fanns fyra hästar, 24 nötkreatur och 30 får i Örnanäs (båda gårdarna och torpen). Antalet djur låg på genomsnittet jämfört med andra byar i Örkened. Två hästar per gård var vanligt, likaså ett drygt tiotal nöt och får. År 1817 fanns det 2 hästar, 1 tjur, 1 oxe, 3 kor, 2 kvigor, 3 kalvar, 8 får, 3 getter och 4 svin på Örnanäs östra gård.

Inägorna låg närmast gårdarna och hägnades in som skydd mot de fritt betande djuren. Fägatan syns här som en bred väg som går från Östra gården (vänstra gården i bilden) till skogen och utmarken. Illustration: ©Gunnar Almevik.