2. Hvidekebacken och SmalåkerDu står nu på gammal åkermark. De gamla åkrarna kan fortfarande skönjas i landskapet, även om Smalåkern mest ser ut som en smal och slingrande väg. Men så här såg mycket av den äldre åkermarken ut innan moderna plogar började användas, och innan traktorn tog över som dragare efter hästen. Då krävdes större ytor, och de små åkrarna blev istället betesmark.
I äldre tider bearbetades inte åkrarna med plog utan med årder. Ett årder ser ut som en plog, men saknar vändskiva. Den vänder alltså inte jorden utan rispar bara fåror. Ett årder eller en enkel plog dragen av en oxe eller en häst kan manövreras på små ytor. Större stenar rundas lätt medan mindre stenar plockas upp och läggs i högar. I Hvidekebacken kan du se sådan undanröjd sten samlad på ett större stenblock i den gamla åkern. När plogarna blev större och tyngre, och när traktorer blev vanliga, övergavs mycket åkermark. Den blev helt enkel otillgänglig och omöjlig att bruka med moderna redskap. Robert Nilsson, som brukade Örnanäs under en stor del av 1900-talet, körde dock både med plog och årder. Han var tidigt ute med att skaffa traktor och moderna redskap, men fortsatte även att använda det ålderdomliga årdret för att kunna bruka steniga partier av åkermarken. Hvidekebacken slås idag med lie. Här växer arter som trivs i ängsmark – tjärblomster, gulmåra, gökärt, smultron och flera olika sorters gräs. Andra av Örnanäs gamla åkrar lever kvar som namn och på kartorna. Av namnen kan man ibland utläsa vad som odlades. På Örnanäskartan från 1830 hittar vi till exempel Hafreåker och Hampåker. Och Storåker var naturligtvis den största åkern i byn. |