13. Ekeshultsån
Just här, vid bron och infarten till Örnanäs, kan du se både nya och gamla Ekeshultsån. Den nya ån är rak, bred och djup. Den gamla slingrar, torrlagd, vid sidan av den nya. Den nya fåran grävdes år 1903 för att sänka sjöar och på så sätt få mer mark att odla på.
Stor optimism 1896 påbörjades en utredning av möjliga landvinningar till byarna Ekeshult, Grimsboda, Örnanäs, Rolstorp, Trollekulla och Vesslarp. Om Ekeshultsån rätades och fördjupades skulle vattenståndet i sjöarna Farlången, Vielången och Gårdsjön sänkas, och en hel del mindre vattensamlingar skulle försvinna. Optimismen var stor, och enbart fastigheterna i Örnanäs förväntades få 38 hektar ny mark. Statligt lån Projektet ansökte om statliga lån och fick beviljat 14 200 kronor. Arbetet startade år 1903 och var klart sex år senare. Då hade den stora sjön Vielången nästan helt försvunnit och både Farlången och Gårdsjön hade minskat i yta. Landvinningen för Örnanäs blev ungefär hälften av den beräknade. Den nya marken var odlingsbar äng eller torrare ängsmark och skogsmark. Vattnet – ett hinder Det var inte bara här, i Örnanäs och byarna runt omkring, som man drev en kamp mot vattnet. Årtiondena kring år 1900 var en tid av dikesgrävning, rätning av åar och bäckar och sänkning av sjöar. Vattnet var ett hinder som skulle bort! De allra flesta sjöar i Skåne är mer eller mindre påverkade av de stora landvinningsprojekten, och åtskilliga hektar våtmarker har försvunnit. Skåne är betydligt torrare idag än för 100 år sedan. Inget syre – ingen fisk Rätningen och fördjupningen av ån sågs i början av 1900-talet som enbart något positivt, men idag har de negativa konsekvenserna blivit mycket tydliga. Ekeshultsån står för hälften av tillflödet till sjön Immeln. I den rätade och fördjupade ån transporteras vattnet snabbt. Näringsämnen och humus (biologiskt material) förs direkt ut i Immeln med försurning, igenslamning och igenväxning som följd. Vid ett sammanträde 1897, inför sänkningen, diskuterades fisket. Man ansåg inte att fisket skulle komma att lida någon skada av sänkningen, men fångstmetoderna skulle behöva ändras. Idag vet vi bättre. När ån rätades och fördjupades rensades den även på sten och grus, vilket ledde till försämrad syresättning av vattnet och sämre lekplatser för fisken. De sista ålarna togs upp i början av 1970-talet. Föryngringen av fisk i ån bedöms idag vara näst intill obefintlig. Smutsigt avloppsvatten Sjösänkningarna och utdikningarna är dock inte ensamt ansvariga för den försämrade vattenkvalitén. Det allmänna användandet av kemikalier och tvättmedel och dålig rening av avloppsvatten är en annan bov i dramat. Rädda Ekeshultsån! Nu pågår ett arbete för att förbättra vattenkvalitén i Ekeshultsån, och på så sätt även förbättra vattenmiljön i Immeln. Målsättningen är att Ekeshultsån ska uppnå ”God status” till år 2027. Detta kan göras bland annat genom att återställa vissa sträckor av ån, att leda tillbaka vattnet till den gamla, slingrande åfåran, och att se till att det finns stenar och andra naturliga hinder i vattendraget. I ett slingrande vatten hinner kvävet fångas upp av växtligheten i kanterna, och kring stenarna syresätts vattnet. Platser med sten och grus i botten och kanterna blir bra lekplatser för fisken, för ägg och yngel. |