23. Kålhagar och humlehagar

Omkring ruinerna till Örnanäs västra gård finns fortfa­rande små rester av en trädgård. Här växer spansk körvel, vintergröna, backlök och krusbär. Stengärdet kring den gamla kålgården är också kvar. Den rundade sträckning­en är densamma som på kartan från 1830.

På kartan över Örnanäs från 1830 finns markerat både kålhagar, frukthagar och humlehagar. I kålhagen odlades inte bara kål utan alla möjliga sorters grönsaker. I fruktha­gen fanns äpplen och annan frukt. I humlehagarna reste sig höga stänger med slingrande humle.

Lag på att odla humle
År 1687 förbjöd Karl XI:s regering all import av humle för att stoppa handeln med tysk humle. Det skulle odlas svensk humle! I 1734 års lag sägs att ”Alle hemman böra humble­gård hafva”. Humlen användes vid ölbryggning, för smaken skull och för att det förlänger ölets hållbarhet.

Tusentals stänger
År 1671 registrerades humleodlingen i Örkeneds socken, och Lönsboda var då den gård som hade flest stänger – 2 000 st. Örnanäs hade 100 stänger. I hela socken fanns 33 100 stänger! De gav långt mer humle än vad som behöv­des för husbehov. I skriftliga handlingar från början av 1800-talet framhåller man att de flesta gårdarna i Örkened ”Hafwa god Humble växt”.

Humle från Tyskland
Idag finns inga tydliga spår av äldre tiders humleodling i Örnanäs. Några få vilt växande plantor kan vara rester efter odlingen i humlehagarna. Skyldigheten att ha en humle­gård upphävdes 1860. Då hade de svenska bryggerierna allt mer övergått till att köpa humle från Tyskland.

De sista svenska kottarna
I samband med första världskriget startades en storskalig humleodling i trakterna kring Näsum, men år 1959 skörda­des de sista svenska humlekottarna. Den tyska humlen var långt billigare än den svenska.

Ny trend
En ny trend under 2000-talet är att små mikrobryggerier startas upp, ibland med svensk humle som ingrediens. 

Humlekottar.